En annan pojke som berättat sin livsberättelse (som jag redan nämnt om) var Thongbay.
Han kom från en by nära Luangprabang.
Där hade det funnits en armébas när han var liten.
En dag när han var 3 år hade han varit där och lekt och tagit upp en mina.
Olyckan var framme och han miste sin högra hand.
Han växte upp och lärde sig att använda den stump han hade.
En dag i ungdomsåren fick han höra om att i Vientiane, huvudstaden, kan man få en ny hand.
Han sökte sig dit.
Kom i kontakt med Quest College.
Började studera engelska och jobbade i Creative Hands.
En dag kom han med sin handprotes som han fått på NRC (National Rehabilitation Center).
Den såg faktiskt riktigt riktig ut.
Men, det som sen hände var ganska intressant!
Thongbay tog av sig handen och började jobba.
Den var i vägen.
När protesen var på kunde han inte göra det som han vanligen gjorde i hantverksverkstaden;
rulla papper,
fläta korgar,
laga ljus,
måla kort
eller
borra hål.
Veckorna gick och så småningom kunde jag konstatera att han inte ens använde protesen.
Killen med stumpen, det var Thongbay.
Och han insåg också att det var så han skulle vara.
Sen fick han stipendium och kunde påbörja den treåriga datautbildningen.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar