Vi startade kl 4:30 på onsdagen i den kolsvarta natten. Då var vägarna tomma. Men så småningom vaknade landet till liv. Det känns som om jag suttit och tittat på film alla dessa 13 timmar som det tog att köra hit.
En film som visat detta underbara land och människornas vardag. Skolelever gående till och från skolorna. Kvinnor bärande på saker på huvudet. Motorcyklar och cyklar fullastade med olika varor. Vi har passerat otaliga fullpackade lastbilar. Vi har sett flera långtradare kraschade längs vägen. Vår chaufför Yusto klarade körandet fint.
I djurväg har vi sett hundar, hyenor, får och getter. Kossor och kalvar. Åsnor som dragit kärror. Några babianer satt mitt på vägen. Pojkarna som fiskade i den lilla sjön.
När man närmar sig någon by sänks hastigheten till 50 och längs vägen säljs allt från ämbar med lök, olika frukter, bensinflaskor, färdiga matpaket och allt annat som kan gå att sälja.
Nu när regnperioden kommit igång skiftar växtligheten i så många gröna nyanser.
Det är svårt att beskriva och foton tagna genom bilfönstret blir inte bra. Detta pulserande färggranna liv måste upplevas.
Vi hann också med en snabb visit till en skola med Maisha Bora sponsrade elever. Där kom en liten dvärg fram och hälsade på oss.
Nu sitter jag hos Maria. Hon har fått Malax limpan jag hade med från Finland, precis som hon önskat.
Jag vet Inger, Afrika är något man måste uppleva man kan inte förklara. Så glad över allt du får uppleva där! 😍kram Lilian
SvaraRaderaJa Lilian, du som varit här vet hur det är.
Radera