Vi var alltså 5 år i Laos.
Vi kom ju till ett nytt ställe där vi inte kände någon förut.
Efter en tid sökte vi upp den engelsktalande församlingen,
som fanns i huvudstaden.
Där fick vi nya härliga vänner.
Som utlänningar kunde vi inte engagera oss
i den nationella evangeliska kyrkan.
Deras gudstjänster övervakades
och myndigheterna höll nog koll på vem som kom och gick där.
Jag var på julkyrka dit, men det var allt.
Efter en tid i vår församling tillfrågades jag
om jag kunde hålla en av söndagsskolklasserna.
Och, jag svarade ja!
Vi hade ett bra material så det var inget problem.
Mitt problem var det att jag inte kunde några engelska kristna barnsånger.
Jag kom att tänka på detta idag,
att oberoende var i världen jag finns
så hamnar jag förr eller senare att jobba med barn.
Vilket privilegium!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar