Vang Vieng

150 km norr om huvudstaden Vientiane

ligger en liten stad som heter Vang Vieng.

Dit åker "backpackers" för att paddla kajak,

åka tub längs floden,

festa och hålla igång.

Vi åkte dit några gånger

för att njuta av naturen och vara turister.

 

 

Ormar

Innan vi for till Laos så funderade jag en hel del på

hur det skulle vara med ormarna.

Skulle vi se dem ofta?

Måste man hela tiden fundera var man satte fötterna?

Ni vet, så där som man nu funderar...

Under åren i Laos finns det några ormtillfällen.

Och några ska jag berätta om.

En dag när vi kom hem från jobbet

var barnen helt i eld och lågor.

De hade varit på utsidan av vår grind med vår maid.

Där hade de varit med och sett på när de andra dödat en orm.

Från vår gård hade maiden lånat ett trädgårdsredskap 

och så hade grannarna och några gubbar kastat sten på ormen.

När vi frågade hur ormen såg ut

svarade de med att visa med handen

hur huvudet hade stått upp och rört sig.

Alltså,

förstod vi ju att det var en spottkobra som de hade fått se!

Tur, att allt gått väl, tänkte jag.

 

Kanske ormen kommit härifrån?

 

En annan dag när vi körde upp med bilen under biltaket

låg det en orm där på cementen.

Vi ringde Mark som jobbade på Quest och som älskar ormar.

Han ville fånga den och kom genast.

Det var en Kungskobra!

Jag tog på mig uppgiften att filma med videokameran.

Den videon är inget att se,

eftersom jag själv var så rädd

 att jag inte riktigt såg ormen i sökaren.

Sen försvann den upp i ett träd, trodde vi.

Sen visade det sig att den hade farit ner i ett hål i gräsmattan.

Hålet gick till husets dräneringsrör.

 Så då måste jag ju in och kolla hur silarna i badrummen såg ut.

För tänk om ormen kunde komma in där igenom i huset???

Så det funderade jag på en tid därefter.

Men tackochlov allt väl också denna gång.

Ömsat ormskinn låg en dag på sidan av huset. 

En och annan död skorpion hittade vi på gräsmattan.

Vi vet inte riktigtom det var vår katt som fångat dem eller varifrån de kommit.

Vi såg aldrig någon levandes på vår gård.

 

En dag när vi körde barnen ut till en kompis hus

försökte Johan köra över en orm som ringlade sig över vägen.

(På båda sidorna om vägen fanns det risfält.) 

Det var den största ormen jag sett i vilt tillstånd.

Den var lika tjock som överarmen på en fullvuxen kar

och lika lång som en tvåfilad jordväg.

Usch!

Piimai

I dessa dagar firas Piimai i Laos.

Det betyder nyår.

I tre dagar

 fylls gatorna av festande laoter

som sprutar vatten på alla som de bara kan.

Det som en gång började som en rit

- att munkarna skvätte vatten för att rena från årets synder-

har totalt urartat.

Och råkar man nu ha ett vitt skinn,

så är man verkligen en måltavla som alla vill

hälla,

spruta,

skvätta

 vatten på...

 

I april 2005,

när jag var höggravid med vår yngsta,

var vi i Bangkok.

Jag hade väl hoppats att jag skulle undkomma att bli blöt

eftersom jag redan var i ett välsignat tillstånd,

men icke sa nicke...

 

Vi har upplevt 5 Piimai,

men jag har inte ett endaste foto.

Alla värdesaker måste man ha i plastpåsar,

 annars blev det vått.

Så jag lånar bilder från nätet.

 

 

Graduation

Så kom den efterlängtade dagen.

Dagen som så många jobbat för.

Alla eleverna som kämpat i skolan under 3 års tid.

Nu var det dags.

På Quest College hade vi

förberett,

fixat,

planerat.

Tänk att det som började

som Lao-Finland Vocational Development Center

nu var Quest College och

den första GRADUATION skulle hållas.

1.3.2005

 

Quest hade hyrt in sig i Vientianes "City Hall"

 

Examenskåporna var beställda.

Blommorna ordnade.

Fotograferna tillfrågade. 

De rätta människorna inbjudna....

Alltså, helt klart en upplevelse för livet. 

 

 

 

Personal och andra "högt Uppsatta" personer

satt vid främsta bordet.

 

 

Här får en av mina pojkar sitt examensbetyg.

 

Här älskar man att ställa upp sig och fotografera...

 

 

 

 

Den första kullen av studerande fick sitt Higher Education Diploma.

De flesta i Information Technology

några få i Business Administration Management.

 

Phongsavanh, Bonphasurt, Khongpheng och Vilaylax

Håkan och jag tillsammans med

mina härliga "special" elever

som har studerat med stipendium

och därför varit under mina vingar.

Nu släpper jag iväg dem.

 

Tack för att jag fick dela

både glädje och sorg med er under dessa tre år.

 

 

 

 

Studiofoton

När vi bott i Laos en tid

ville vi ta ett familjefoto hos en fotograf.

Vi frågade runt lite bland andra utlänningar

och fick namnet på en liten fotostudio.

Jodå, de ville gärna fotografera oss.

Vi beställde tid och for dit.

Där före själva fotograferingen

förvandlades vi till laoter, iklädda nationella dräkter.

Ja, med den skillnaden att jag inte är sminkad

som en laotiska skulle vara inför en sån här fotografering.

Jag fick hela tiden säga.

No, not so much!

 

 

Pojkarna är klädda i en traditionell festklädnad.

 

 

Lägg märke till svärdet som Andy har.

Kusinerna undrade om han skulle ta med det till Finland?

 

 

Tja, jag kunde vara en brud

från någon av de många folkstammarna som finns i Laos.

 

Storasyster har håret uppsatt som

laotiskorna har det när de gifter sig.

Men, struten är ju svart

eftersom det är den vanligaste hårfärgen i Laos,

så det ser lite konstigt ut till det ljusa håret.

 

 

Blommor

Blommor fanns det gott om.

Egentligen var det ju alltid något som blommade i trädgården.

Vi hade en rad med Orkidéer

hängandes ute vid biltaket.

 

 Bouganvillean vid porten

var så stor att den var högre än mig.

Den behövde tuktas med jämna mellanrum.

En dag när vi höll på med det kom det en orm krypandes.

Den klippte jag mitt itu med häcksaxen.

Jag vill minnas att den ormen inte var så farlig.

 

 

 

Så hade vi blommor som jag inte kommer ihåg namnet på.

 

 

 

 

 Laos nationalblomma heter Dok Champa,

på svenska Tempelblomma.

 

 

 

Zoo

65 km utanför Vientiane i en by,

 "Ban Keun", finns landets zoo.

En av våra första utfärder gick dit när vi var nya i landet.

 

 

Häftiga Piggsvin!

 

Jag var fascinerad av kängururna.

Laos hade fått dem från Australien som gåva.

 

 

Det finns en vit gammal elefant där

som anses vara helig.

Den fick komma in till Vientiane

och vara med i parader

när det var någon speciell högtid.

 

Krokodiler i mängder...

När vi gick förbi här höll far i huset

ett stadigt grepp i lillebrors hand.

 

Vi hade alltså en fin dag där när

vi vandrade omkring,

 hade pick nick 

och tittade på alla djuren.

Och resten av besökarna tittade på

de två vita barnen som sprang omkring.

Då hade vi ännu inte vant oss vi det fenomenet.

Men innan vi for hem därifrån

hade vi klarat av vårt eldprov i fråga om det.

 

 Lillebror

sprang,

 föll,

slog upp ett hack i läppen

och S-K-R-E-K!

Alla besökarna kom farande och stod runt oss och tittade

när jag febrilt försökte trösta honom

på samma gång

som jag försökte kolla in

hur djupt hacket var.

Där ute på vischan kunde jag inte göra annat än

 att försöka tvätta såret.

Jag visste ju att det var viktigt att tvätta det rent...

 

 

Dans

Några av de finare restaurangerna i Vientiane

bjuder på levande musik och dansare.

Det är professionella dansare

som kan de olika Lao danserna.

 

 

Koa Lao Restaurangens dansare

 

 

 

Lane Xang Hotel kallar det för Cultural Show.

 Här är det nån dans från någon stam / tribe

eftersom de har sådan här klädsel och bamburör med.

 

Laoterna älskar dessa danser

och här är vi på en finare galamiddag

där det också bjöds på dansuppträdanden.