Ormar

Innan vi for till Laos så funderade jag en hel del på

hur det skulle vara med ormarna.

Skulle vi se dem ofta?

Måste man hela tiden fundera var man satte fötterna?

Ni vet, så där som man nu funderar...

Under åren i Laos finns det några ormtillfällen.

Och några ska jag berätta om.

En dag när vi kom hem från jobbet

var barnen helt i eld och lågor.

De hade varit på utsidan av vår grind med vår maid.

Där hade de varit med och sett på när de andra dödat en orm.

Från vår gård hade maiden lånat ett trädgårdsredskap 

och så hade grannarna och några gubbar kastat sten på ormen.

När vi frågade hur ormen såg ut

svarade de med att visa med handen

hur huvudet hade stått upp och rört sig.

Alltså,

förstod vi ju att det var en spottkobra som de hade fått se!

Tur, att allt gått väl, tänkte jag.

 

Kanske ormen kommit härifrån?

 

En annan dag när vi körde upp med bilen under biltaket

låg det en orm där på cementen.

Vi ringde Mark som jobbade på Quest och som älskar ormar.

Han ville fånga den och kom genast.

Det var en Kungskobra!

Jag tog på mig uppgiften att filma med videokameran.

Den videon är inget att se,

eftersom jag själv var så rädd

 att jag inte riktigt såg ormen i sökaren.

Sen försvann den upp i ett träd, trodde vi.

Sen visade det sig att den hade farit ner i ett hål i gräsmattan.

Hålet gick till husets dräneringsrör.

 Så då måste jag ju in och kolla hur silarna i badrummen såg ut.

För tänk om ormen kunde komma in där igenom i huset???

Så det funderade jag på en tid därefter.

Men tackochlov allt väl också denna gång.

Ömsat ormskinn låg en dag på sidan av huset. 

En och annan död skorpion hittade vi på gräsmattan.

Vi vet inte riktigtom det var vår katt som fångat dem eller varifrån de kommit.

Vi såg aldrig någon levandes på vår gård.

 

En dag när vi körde barnen ut till en kompis hus

försökte Johan köra över en orm som ringlade sig över vägen.

(På båda sidorna om vägen fanns det risfält.) 

Det var den största ormen jag sett i vilt tillstånd.

Den var lika tjock som överarmen på en fullvuxen kar

och lika lång som en tvåfilad jordväg.

Usch!