Träbitar

I Laos finns det många utlänningar som på olika sätt jobbar för landets bästa.

En svensk man (Peter Fogde) är en av dem som på sitt sätt har hjälpt många laoter.

Han var den första som byggde upp ett mejeri i landet.

Sen startade han ett företag som heter Buraphawood.  

http://www.buraphawood.com/index.htm

I hans sågverk kommer det en hel del spillverk

som vi på Creative Hands fick komma och hämta.

Fint hyvlat virke från odlad Eukalyptus.

De tillverkar bland annat produkter som säljs på IKEA!

Så med jämna mellanrum tog jag några pojkar med och vi körde ut dit

och lastade bilen full med spillbitar.

Av dessa bitar tillverkade vi olika saker.

Små Laodockor:

Kastrullunderlägg:

Så var det att hitta arbetsmoment åt alla pojkarna.

Storyn bakom dem var att en dag kom Marja in

med en finsk Gloria inredningstidning.

Där fanns en bild på ett större underlägg.

Från den bilden tog vi modell till våra fina underlägg.

Frukter del 2

Durian har jag aldrig förstått mig på.

Den stinker så hemskt att den är förbjuden på många ställen.

De flesta hotell har sådana här skyltar uppsatta:

 

 

 

Och inte smakar den gott heller...

 

 

Kokosnöt

Något som jag inte heller tycker så mycket om är kokosnötsmjölken.

En huskur mot magsjuka är att dricka ljummen kokosmjölk.

 

 

Det fick vi prova på i Luangprabang

när både Johan och jag låg däckade på hotellrummet i magsjuka.

Jag hade otroligt svårt att få det drucket.

 

Men palmen utanför vårt hus var ganska mäktig.

 

Vattenmelon

 

 

Det märktes direkt i gatubilden när det var Vattenmelontid.

Ett år gick det ett rykte om varför vattenmelonerna var så stora.

Ryktet sa att odlarna hade sprutat in formaldehyd

så att de skulle bli stora och de skulle få mer betalt för dem...

Många trodde på ryktet.

Men vi åt och mådde bra!

 

Nu kan jag inte komma på vad den frukt/ rot heter...

 

 

Och favorit nummer 1 är....

...Mango!

De bästa var de gula som fanns på marknaden när det var säsong.

Då kunde man köpa Mangoshake på Austalian Club och den var GOD! 

Men vi hade Mangoträd på gården.

Här har Ladda plockat dem och sätter dem i förvaring så att de får mogna till sig.

 

 

 

 

 

 

 

Frukter del 1

Om någon frågar mig vad jag saknar mest från Laos

brukar jag svara FRUKTERNA!

Varje dag när vi kom hem från jobbet hade vår maid gjort en frukttallrik till oss.

Fruktsorterna varierade förstås beroende på årstiden.

 

 

Men det var ljuvligt att bara få äta så mycket man ville

utan att tänka på kostnad

och inte ens behöva skala och skära den själv.

 

Ananas, vattenmelon, mango, papaya, bananer och pomelo

är ju bekanta frukter även för oss här i Finland.

 Men det finns ju sååååå många fler.

Och när vi nu bodde i tropiska Laos så fanns det en hel del att välja på.

Några blev favoriter.

 

Dragonfruit

Den växer på en kaktus.

Den kommer från Kina.

Har egentligen inte så mycket smak.

 

Mangosteen

 Det var alltid lika spännande

att se om det vita fruktköttet var bra eller dåligt när man skar upp den.

Fick man ett färskt och fint exemplar,

smakade den ljuvligt!

 

Rambutan

Dessa taggiga bollar gömmer en mycket god och uppfriskande frukt.

Men när jag ser de rambutaner som säljs här i våra stormarknader

 så tycker jag att de ser så torra och hårda ut.

 

Sapodilla

På utsidan ser de ut som potatis.

Men insidan smakar sött som sirap.

 

Litchi

 

 

De här små frukterna kunde man äta många av.

Lite jobbiga att skala.

På vår gård hade vi ett träd.

Men tyvärr började det ge frukt först när vi skulle flytta hem.

 

 

fortsättning följer i nästa inlägg...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fieldtrip

En dag i januari år 2004 gjorde jag, Kemphone, Marja

 och några elever en dagsutfärd

till några byar utanför Vientiane. 

Jag ville hälsa på hos några av de handikappade eleverna,

 som hade fått stipendium till Quest College. 

Marja, en finländare, som jobbade för FIDA

 kom med som chaufför. 

Tur att inte jag behövde köra denna dag.

Först for vi till Souliyas hemby.

Där träffade vi hans föräldrar. 

Mamman visade hur hon färgar indigotyger. 

De uttryckte sin tacksamhet

 och sa att jag är Souliyas mamma nu när han studerar. 

Vilket förtroende!

Här åt vi dagens första lunch som bestod av klibbris och torkat kött.

Vi körde vidare till Phatsalas hemby. 

Hon är dotter till byns polis så här bjöds det på mat i stora mängder. 

Jag vet inte vem alla som var där. 

Men det var nog så speciellt att den vita läraren kommit på besök. 

Dagen till ära bjöds det på buffelsoppa och grillat ekorrkött. 

Jag fick ekorrsvansen som gåva! 

Och den borde ännu finnas någonstans bevarad. 

Av Phatsalas mamma fick jag och Marja varsitt fint laotyg.

När vi kom till Singxays hemby blev hans mamma så till sig.

 Så hon ställde sig att börja tillreda en middag. 

Det hjälpte inte att säga att vi redan ätit två gånger. 

Jag kommer i håg att Marja och jag bad bordsbönen på svenska här

 och att vi bad om beskydd för våra magar.  

(Jag har redan berättat om Singxay i inlägget från 9.2)

Innan vi kunde börja köra hemåt 

måste vi ännu hälsa på hos Singxays farbror

 som varit med och uppfostrat honom. 

Där bjöds vi ännu en gång på ris...

Den här dagen kommer alltid att finnas som ett fint minne:

Tacksamheten hos föräldrarna,

äta rismiddagar 4 gånger,

stoltheten hos eleverna när de fick visa mig sina hem, 

naturen som vi körde genom...

Elefanter

Laos kallades på 1300 talet för Lane Xang.

Det betyder "miljoner elefanter".

I dagens Laos finns det några enstaka elefanter kvar.

Vi på Creative Hands verkstaden

tillverkade elefanter i tre olika storlekar.

 

 

 

 

De är sydda av hampatyg och fyllda med "kapok".

Det var ett helt företag att få tag i fyllningen.

Kapok är ett naturmaterial som man plockar av bomullsträdet.

 

Vi fick det av Patsalas mamma i stora svarta sopsäckar.

Men sen när vi fick en beställning på elefanter till Australien,

 måste vi fylla dem med något annat

eftersom man inte får ta in kapok till Australien.

Då köpte jag billiga dynor på marknaden som vi sprättade upp

och så använde vi kuddfyllningen till våra elefanter.

 

 

 

 

Hejdå! Vi ska åka till Australien!

 

Handikapptoalett

En av mina uppgifter som Special Education Manager

var att hjälpa de handikappade på olika sätt.

Jag fick goda vänner

 i landets handikapporganisation LDPA

( Lao Disabled People's Association)

och blev inbjuden till olika sammanhang och seminarier.

Så när vi på skolan bestämde oss

 för att bygga en handikappvänlig toalett med ramp

blev det en stor sak i staden.

Det fanns inte många toaletter i Vientiane 

som rullstolsburna kunde använda.

 

 

 

 

Här är det LDPA representanten Somkhunta,

som inspekterar den.

Så här fin toalett fanns det ingen annanstans på hela skolområdet.

 

Som handikappad i Laos har du hela tiden

 en massa fördomar emot dig.

Jag kommer ihåg vad svårt det var

 för skolans städerskor att städa denna toalett...