söndag 26 januari 2014

Rulla papper

När jag hade anställt Kemphone skulle vi då börja bygga upp Creative Hands.
(Se förra inlägget.) 
Men vad skulle vi börja tillverka?
 
Jag var över till Thailand och hittade en intressant bok på thailändska. 
Det var en bok om att väva korgar av pappersrör som man rullade och fogade ihop.
Så boken gav jag åt Kemphone så att hon kunde översätta och lära sig.
 Och så började vi tillsammans lära oss detta hantverk.
 


 
Från bananträdet fick vi de bästa stickorna att rulla på.
Och telefonkatalogens sidor gav fin struktur på det färdigt rullade pappersröret.
 
På Internet finns det nu för tiden fina videor på hur man gör...
Nu pratar vi om år 2002 och då var det inte vanligt att googla och hitta allt på Youtube.
Sök på Newspaper basket.
 
När vi lärt oss så var det dags att lära ut det till våra elever som kom och ville jobba.
Thongbay (Killen med bara en hand) blev absolut den skickligaste av oss alla.
 
Thongbay


Moonty
 
 
Sen utvecklade vi våra egna produkter.
Och då blev ramarna populära.
De sålde vi nere vid turiststråket inne i Vientiane.
 

 
 
Detta hantverk hängde med alla fem åren jag jobbade med Creative Hands.
Den sista produkten vi gjorde var kort i denna rullteknik.
De var special beställda av en dam i Schweiz.
 

 

fredag 24 januari 2014

Creative Hands

Innan vi kom till Laos visste jag att jag skulle jobba med handikappade ungdomar och hantverk.
Sen när vi väl var där,
kunde jag konstatera att "alla" höll på med hantverk och ville få sina produkter sålda.
Så min utmaning blev att hitta produkter som inte alla andra tillverkade.
Nu efteråt kan jag klart se hur Herren ledde mig och gav mig idéer för olika produkter.
Här så småningom skall jag visa vad vi började tillverka...
 
I Creative Hands arbetade de elever som studerade som stipendiater.
 Det var fysiskt handikappade ungdomar från hela Laos.
De fick studera och bo gratis på Quest College.
Och i verkstaden kunde de jobba några timmar per dag och få ihop fickpengar.
 


Vi jobbade först i ett rum, men allt eftersom arbetet växte behövde vi mer utrymme.
Så till sist hade vi en verkstad med
kansli,
 två arbetsrum
 och ännu ett tak på utsidan, där vi kunde jobba med dammiga saker.
 
 
 

onsdag 22 januari 2014

Atjaan Noo

Ganska fort efter att vi kommit till Laos började vi studera laotiska.
Vi fick en lärare från National University of Laos som kom till Quest en gång i veckan.
Där satt vi då på skolbänken och kämpade.
Laotiskan är ett tonalt språk.
Det finns 8 olika toner att komma ihåg och lära sig...
Bokstäverna ser annorlunda ut.
Vokalerna är små tecken som skrivs
framför,
bakom,
ovanför
 eller under
konsonantljudet
beroende på...
 
 
I alla fall hade vi en underbar lärare - Atjaan Noo.
Han gav inte upp.
För ärligt sagt så var vi nog inte de bästa eleverna.
Det var helt enkelt för svårt.
Men, vi lärde oss väldigt mycket om landet och kulturen av Atjaan Noo.
 
 December 2003.
Då fick våra bevis på att vi studerat Lao language på universitetet!
 
 
 
  

måndag 20 januari 2014

Santisouk

Så kom den dagen då våra barn började på dagis.
Santisouk Montessori Preschool.
Jag kommer ihåg hur vi letade efter ett dagis som vi ville att våra barn skulle gå i.
Det här var ett tvåspråkigt dagis.
Både engelska och laotiska talades.
Och här gick både laotiska barn och barn från andra länder.
Storasyster gick ett år där och Lillebror 3år.
Lillebrors bästa kompisar var från Holland.
 
 
 
Här står de i dagisköket.
De har just lämnat sitt medhavda mellanmål på bänken.
Här ser ni att de har dagisuniformen på.
 
Den första veckan lärde Lillebror sig ett engelska ord.
Det var "Yes".
Veckan efter ändrade det till "no".
 
Här är en bra beskrivning av förskolan.
 
Santisouk Montessori Preschool in Vientiane, Laos, is unique – a caring multicultural Montessori environment where children develop through child-centred learning through a curriculum specially tailored to Lao culture and international educational approaches.
We welcome children from 2 and a half to 6 years old for full or half days.
A non-profit organisation run by a parent board, all fee income is spent directly on the children’s education through running and developing Santisouk Preschool.
 
 
Detta är en nyare bild från nätet.
Men just så här såg gruppbilden ut.
Ni kan ju förstå hur det var med VIT t-skjorta på Lillebror.
Han ägde som tur var flera uppsättningar av dem...
Sen fanns det byxor, shorts och kjol att välja mellan beroende på väder och vind.
 

lördag 18 januari 2014

Huset

Här bodde vi i 5 år.
 
 
Som utlänning i Laos får du inte äga ett hus.
Det betyder att det finns laoter som bygger och hyr ut hus enkom åt utlänningarna.
När vi landade i Vientiane 3.5.2001 hade vi trots det en husnyckel i bagaget.
Det var nyckeln till ett hus som vi fick hyra tills vi hittat vårt eget.
En familj från Vasa hade bott i det huset när de jobbade åt en organisation i landet.
 
Nu började vår husjakt.
Vi var och såg på 34 hus runtom i staden innan vi bestämde oss.
Och vi valde sen det första huset vi varit och sett på!
Tala om att ta saken i egna händer fast Gud redan hade lett oss till det rätta huset på första husvisningsrundan... 
 
Vi hade en bra landlord, det kallar man husägaren, som fixade det som vi önskade.
Bl.a. en sandlåda och gunga åt barnen.
 
 
Och så här såg huset ut i december 2010 när vi var dit igen.
Nu var gården verkligen "uppvuxen".
 
 

torsdag 16 januari 2014

Laos

 
Laos är ett litet land i Sydostasien med runt 6.6 miljoner invånare.
Enligt Human Development Reports lista över utvecklingsnivån i olika länder år 2002 så hamnar Laos på plats 143 av 173 länder.
Cirka 80 procent av landets befolkning livnär sig på jordbruk, fiske och skogsbruk.
Från senare rapporter är landet nu på plats 138 av 168.
Det är ett land i utveckling.
I städerna byggs det.
Men ute på landsbyggden är det mesta som förr. 
På fälten där det finns landminor (från Vietnamnkriget) kan man inte odla.
 
Nytt affärshus i huvudstaden, juni 2006

Livet på landet!


tisdag 14 januari 2014

Min högra hand

Konstigt, att man kan glömma vissa saker,
men sen minnas detaljer från samma situation som om det var igår...
 
Men jag tror att det var efter en vecka på jobbet som jag konstaterade att jag fort behövde en sekreterare!
Så jag kontaktade Lao Disabled People's Association.
Jag bad dem skicka någon som kunde komma och jobba med mig!
 Jag kommer ännu ihåg den första gången jag träffade Kemphone.
En tystlåten, blyg tjej som kom gåendes på sin ena krycka.
Men, hursomhelst så visste jag att det var min högra hand som jag just träffat.
Vi jobbade 5 år tillsammans.
5år med både glädje och sorg.
Utmaningar med både det ena och andra. 
Missförstånd, språkförbistringar och kulturskillnader.
Men, också 5 år med massor av härliga människomöten.
När jag lämnade landet var det Kemphone som fortsatte mitt jobb tills hon senare slutade och fick ett jobb på belgiska Handicap International kontoret i Vientiane.
Det jobbet fick hon därför att hon kunde engelska så bra och var van att organisera och hade kontakter.
För mig är det mission!
Jag lärde upp henne och sen kunde hon jobba självständigt och få ett bra jobb på HI.
 


 
Här står Kemphone och pratar med vakten,
 medan hon väntar på sin man som ska hämta henne med moppen.
Efter några år hade hon möjlighet att skaffa sig en special tillverkad moppe med tre hjul.
Nu blev Kemphone mer självständig!
 
 
Julen 2010 hälsade vi på hemma hos Kemphone och hennes familj.
Mannen Sommath och flickorna Nona och Mona.
 
 

 

söndag 12 januari 2014

Quest College

Som jag skrev i förra inlägget så skall jag nu blogga om Laostiden.
Det blir ett nytt inlägg varannan dag.

I Laos jobbade vi på Lao- Finland Vocational Development Center.
Namnet hade myndigheterna där hittat på...
Bland eleverna sa man bara Lao- Finland.
Sen bytte skolan namn till Quest College när vi uppgraderades till ett college.
 
 
Mannens titel var Education Manager och jag var Special Education Manager.

Huvudbyggnaden

 
Vitt och grönt är skolans färger.
Ju längre tiden gick och Quest blev mer känt så utvecklades saker och ting.
De som gick på de treåriga linjerna (Computer och Business) måste ha skoluniform.
 Elevernas skoluniform var vit skjorta med skolans svarta slips och mörka byxor eller kjol.
 
Kom man bara på kvällstid för att studera engelska spelade det ingen roll vad man hade på dig.
 
 

 
 

lördag 11 januari 2014

Nu kom jag på det!

Nu har jag funderat hit och dit.
För länge sedan hade jag en fråga här på bloggen vad jag skulle skriva om.
Då var det någon som föreslog trädgården.
Det är ju nog ett av mina stora intressen...
 men...
det kan jag kanske ta till våren?
Nu tänkte jag börja skriva om lite ett och annat från våra 5 år i Laos.
Det är ju faktiskt så att minnen, namn och händelser delvis håller på att falla i glömska.
Så för min egen del och för er att läsa, skall jag plocka fram olika människor och episoder.
 
I maj 2001 flyttade vi till Laos huvudstad Vientiane, för att jobba på en skola.
Storasyster var 4,5 år och lillebror 2,5år.  
 
 

onsdag 8 januari 2014

Nummer 010101

Jag hade ju tänkt utlova ett pris åt min 10000:de gäst.
Men, så mitt i allt hade den siffran redan varit.
Så nu gör jag ett nytt försök.
Råkar du vara besökare nummer 10101 så hör av dig till mig!
Ja, just 010101, för det är ju en häftig siffra!
Du ser ju räknaren här på sidan.
Så mycket kan jag väl berätta att priset är nåt isländskt...
Lycka till allihopa!
 
En favoritblomma.
 
 

tisdag 7 januari 2014

Reykjavik

Sista dagen på resan var vi turister i Reykjavik.
Då hör det till att man besöker stora Hallgrimskyrkan.
 

 
Kyrkorgeln var mäktig.
De hade en insamling på gång för att täcka kostnaderna för att rengöra piporna
 från sot som kommit från vulkanutbrottet!

Utsikt från kyrktornet.
 
 

 
Hallgrímskirkja är en kyrka i Reykjavik, Island, ritad av arkitekten Guðjón Samúelsson.
Kyrkan har en högsta topp på 74,5 meter, vilket gör den till den näst högsta byggnaden i landet
 
 
 Så hann vi också gå på gågatan.

 
Färgglada hus lite här och där.


 
 

måndag 6 januari 2014

Þingvellir

Dags för en pick-nick igen.
Denna gång har vi hittat lä vid Þingvellir.
Ännu har vi nåt kexpaket kvar.
 





 



Þingvellir nationalpark, eller Tingvalla, är av Unesco klassat som ett av världsarven.
Platsen är belägen intill Islands största sjö, Þingvallavatn,
och sägs vara den plats där islänningarna höll sitt första riksmöte.
Förutom att Alltinget träffades där användes också vallen som domstol.
Utöver sitt historiska värde är Tingvalla också en geologisk skönhet.
Tingsplatsen är omgiven av branta väggar av berg och lava,
som står kvar sedan Þingvallavatn uppstod genom en spricka i kontinentalblocken
 för tusentals år sedan.

söndag 5 januari 2014

Gullfoss

Detta är den sista forsen.
Men inte den minsta.
Här är ljudet öronbedövande.
Men, tyvärr var det såååååå många turister här denna dag...
 


 
Gullfoss är ett vattenfall som ligger i floden Hvítá på södra Island.
Namnet betyder Guldfallet.
Vattnet faller i två omgångar (först 11 meter, sedan 21 meter)
ner i en klyfta som är 20 meter bred och 2,5 km lång.
 

lördag 4 januari 2014

Strokkur


Denna plats är en av de mest besökta på Island.
Och visst är det mäktigt att se när den sprutar sitt vatten rakt upp i luften.
Den stora, Geysir, är för tillfället i vila.
 




 

fredag 3 januari 2014

Hveragerdi


Mycket har man gjort i sina dagar.
Men att koka ägg i diket, det var en ny upplevelse för oss alla.
 


 
Vill du läsa mer om detta område så kan du besöka denna hemsida