Min högra hand

Konstigt, att man kan glömma vissa saker,

men sen minnas detaljer från samma situation som om det var igår...

 

Men jag tror att det var efter en vecka på jobbet som jag konstaterade att jag fort behövde en sekreterare!

Så jag kontaktade Lao Disabled People's Association.

Jag bad dem skicka någon som kunde komma och jobba med mig!

 Jag kommer ännu ihåg den första gången jag träffade Kemphone.

En tystlåten, blyg tjej som kom gåendes på sin ena krycka.

Men, hursomhelst så visste jag att det var min högra hand som jag just träffat.

Vi jobbade 5 år tillsammans.

5år med både glädje och sorg.

Utmaningar med både det ena och andra. 

Missförstånd, språkförbistringar och kulturskillnader.

Men, också 5 år med massor av härliga människomöten.

När jag lämnade landet var det Kemphone som fortsatte mitt jobb tills hon senare slutade och fick ett jobb på belgiska Handicap International kontoret i Vientiane.

Det jobbet fick hon därför att hon kunde engelska så bra och var van att organisera och hade kontakter.

För mig är det mission!

Jag lärde upp henne och sen kunde hon jobba självständigt och få ett bra jobb på HI.

 

 

Här står Kemphone och pratar med vakten,

 medan hon väntar på sin man som ska hämta henne med moppen.

Efter några år hade hon möjlighet att skaffa sig en special tillverkad moppe med tre hjul.

Nu blev Kemphone mer självständig!

 

 

Julen 2010 hälsade vi på hemma hos Kemphone och hennes familj.

Mannen Sommath och flickorna Nona och Mona.