Förra söndan hade vi församlingens julfest på Hotel SeaFront. De yngre barnen var uppe och sjöng några julsånger i början av festen. Emma satt vid pianot lite bakom och jag stod på sidan och ledde barnen i sångerna. Först tog vår N av sig västen och gav den till mig när de stod och sjöng. Lite senare tyckte jag mig höra lite småfniss nerifrån borden där folket satt och lyssnade. Så jag släppte barnen med blicken och kollade ner på vad dottern höll på med. Då hade hon redan dragit ner dragkedjan, knäppt upp knappen och höll på att stiga ur kjolen! Så vad skulle jag göra? Avbryta mitt sjungande, börja en diskussion, verka helt ovetande om vad som hände eller??????
Det slutade med att hon klev ur kjolen, gav den till mig och sa: jag har varmt, mamma. Så fortsatte hon att sjunga de sista tonerna, klädd i vita strumpisar och skjortan. Och jag stod med en väst och kjol i handen!

Det skulle ha varit ett perfekt inslag till hauskat kotivideot!
Hm... Det kommer hon att få minnas så länge hon lever. När du var liten...
SvaraRaderaHa, ha! Underbara barn!
SvaraRadera