måndag 19 maj 2014

Plantbytarkväll

För en tid sedan skrev jag in mig i Ekenäs trädgårdsförening.
Jag hade tänkt på det redan en längre tid,
men nu blev det av.
Så fick jag ett brev på posten
att nu var det dags för den årliga vår grejen- plantbytarkväll.
Så i lördags gick jag en runda på vår gård
och grävde upp lite av sådant som hade spridit sig och växte på "fel" ställe: 
Karpaterklocka,
 Dubbel tovsippa,
 Fänriks hjärta,
Jätte Daggkåpa
och Mossflox.
Det var det som jag hade med mig och
ikväll kom jag hem med:
 Daglilja,
Strand Iris,
2 olika Flox,
Citronella,
Riddarsporre,
Drakmynta 
och Stockros.
 
 
Delad glädje - dubbel glädje.

söndag 11 maj 2014

Sandlådan

2009 blev den klar.
 
 
I 5 år har den fungerat bra.
Den har använts flitigt
och mindre flitigt.
I fjol inte så värst mycket.
Så nu har vi ingen sandlåda längre.
 Igår blev den vårt potatisland!
 
 
Hoppas att potatisarna tycker om sanden
 som vi blandade ut lite med jord
och egen kompostjord.
 

lördag 10 maj 2014

Gissa bild!

Har fortsatt och radat "fula" och kantiga stenar idag.
Kan nån gissa vad det här är?
 
 

fredag 9 maj 2014

Regn

Nu regnar det.
 
 
Men jag var faktiskt just ut en sväng
och "ruklade" om i rabatterna,
så att de blir ordentligt blöta.
Och regnet behövdes verkligen
för nu tar allt fart och grönskar så.
Imorgon hoppas jag på uppehållsväder.
För jag har planerat att jobba vidare med stenarna.
Därför dammsög jag nu ikväll.

söndag 4 maj 2014

Våren

Nu har jag,
varannan dag under snart 4 månaders tid, 
skrivit inlägg om Laos och vår tid där.
Nu avslutar jag det.
Tack alla ni som troget kikat in här
 och läst mina skriverier.
 
Nu stundar den tid på året
som jag njuter av och
 som alltid går så otroligt fort.
Vårsysslorna i trädgården,
försommaren och
grönskan.
Om jag hinner kanske jag sätter upp nån bild från trädgården.
Jag har ju en del projekt på gång.
 
Igår på förmiddagen såg det ut så här:
 
 
Och... bild kommer sen när båten börjar likna något...

fredag 2 maj 2014

9 år

Idag firar vi en nioåring i huset.
Tänk,
att det har gått nio år sedan vi gick där i Bangkok i väntans tider.
 I hettan och avgaserna
vandrade vi gata upp och gata ner
för att få dagarna att gå.
Vi kunde ju inte flyga ner till Bangkok
hur sent som helst före beräknad tid.
Vi fick låna en lägenhet på Sukumvith,
 så vi behövde inte bo dyrt på hotell.
 
Så hade vi skaffat en barnvakt till barnen.
Tawansai som vi lärt känna på Betania barnhemmet,
 bodde i Bangkok då
och det var hon som tog hand om K. och A.
när jag låg på BB.
Det var vi så tacksamma för!
 
Jag kände ju att det var dags att åka till BB på natten,
så den taxi som Tawansai kom till oss med,
 fortsatte vi med till Samitivej Hospital.
Jag har aldrig åkt så fort genom Bangkok som den natten.
 Chauffören måste ha varit livrädd
att jag skulle föda där i baksätet.
Han frågade ideligen:
 "Madam okey?"
Men jag var ju livrädd att han skulle krocka!
 
Jag hade meddelat "min" doktor Nisarat att jag var på väg in till BB.
Hon blev alltså in ringd och anlände en stund efter mig.
 
 
Den natten var det bara jag som skulle föda,
så jag fick välja mellan de två förlossningsrummen som fanns.
Till min tjänst den natten hade jag alltså
läkaren som jag redan träffat på rådgivningen några gånger
och 3 sköterskor.
 
 
Jag valde det lila.

 
Sköterskorna gjorde allt för att jag skulle klara av smärtorna.
De masserade min rygg.
De föreslog olika ställningar.
De tappade upp varmt vatten i sittpoolen som fanns i rummet.
De peppade och servade oss så fint.
 Jag som hade funderat på
hur det skulle gå att föda på engelska.
Men inga problem.
De förstod ändå inte när jag sa
 "Gode Gud hjälp mig!"
 
Runt 5 tiden på natten föddes underverket!
 
 
Vi stannade sen några dagar på sjukhuset.
 
 
 
Så här såg mitt rum ut.

 
 
 
 

onsdag 30 april 2014

Luang Prabang

420 km norr om Vientiane ligger den gamla huvudstaden,
Luang Prabang.
 
 
En stad som nu finns med på Unescos världsarvslista.
Här finns hela 33 stycken buddist tempel/ kloster.
 
 
 
 
 
Det tar många timmar att köra upp dit.
För upp går det.
Bergen är majestätiska och vägen slingrande.
Tidvis har ambassaderna varnat för att åka bil längs vägen
på grund av oroligheter.
Vår resa gick bra.
Jag låter fotgrafierna tala...
 




 
I närheten finns många fina vattenfall.
 


 
 
 

måndag 28 april 2014

Lao Pako

En underbart vacker plats
mitt ute i "djungeln" vid floden,
 finns Lao Pako.
Det är en resort som en svensk man har byggt upp.
När vi hade gäster som stannade flera dagar
var det ett ställe som man gärna tog dem till,
lite beroende på årstiden.
 
Den sista biten åker man med longboat.
 
 
 


Mitt inne i skogen vid en liten källa
hade de byggt en ångbastu!
Örter från djungeln
- mer naturellt kan det väl inte bli.
 
 
 
 
 
 

lördag 26 april 2014

Volontärer

Under de fem år vi arbetade i Laos hade vi en del volontärer som jobbade på Quest College.
En del av dem kände vi från tidigare,
andra var helt nya bekantskaper.
En del kom från Finland,
andra från Amerika och Europa.
En del kom via vår egen organisation FSPM,
andra via andra organisationer som skolan jobbade med.
Men ett hade de alla gemensamt:
De ville se världen,
uppleva en annan kultur,
hjälpa människor
och
de valde LAOS!
Möt några av dem här:
 
Pamela från Bergö kom först.
 
Miriam från Canada.
Hon lärde oss att tillverka skönhets produkter.
 
Barnens favorit, farbror Emanuel från Sverige.
som sedan gifte sig med en laotjej!
 
 
Robyn från Canada. 
Här med Vilayphone i Creative hands.
 
Shannon från Canada & Deborah från Tyskland,
på julfest hos Nylunds.
 
och också en kille från Canada
 
Carolina från Solf & Hanna från Kvevlax.
Oj, vad vi hade roligt tillsammans!
 
 
J-P från Korsnäs.
Fixade skolans el,
och det var en hel del...
 
Lina, Deborah, Hanna och Shannon 
har skandinavisk frukost i  Flickhuset.

Nu så här en del år senare
undrar jag förstås
om eller hur tiden i Laos
har påverkat deras livsval....
 


 
 

torsdag 24 april 2014

Pojkhuset

Stipendiekillarna som kom för att studera på Quest College
behövde någonstans att bo.
Vi kollade runt i närheten av skolan
och hyrde sen ett hus åt dem.
För några av dem var det absolut det finaste de någonsin bott i.
 
Det första huset.

 
 
Det andra huset.
 


 

 
 
Senare hade vi också ett flickhus.

tisdag 22 april 2014

Begravning

Under åren i Laos var vi med på några begravningar.
 Landets religion är buddism
och en buddistisk begravning
skiljer sig verkligen från det som vi är vana vid.
Jag fick den känslan av att det är mycket rädsla kring döden.
En massa andar skall blidkas o.s.v.
 
 
I tre dagar ligger den döde i kistan hemma i huset.
Det står ett stort foto av den döde vid kistan.
 

 
I väskan är tillhörigheterna packade som den döde ska ha med på sin resa.
Det finns mat och dryck framsatt åt den döde.
 
 
 Under de dagarna samlas släkt och vänner
för att hålla den döde sällskap.
Det bjuds på mat åt alla som kommer.
Så det kan bli dyrt för sorgehuset.
 
 
Man har med pengar till sorgehuset
eller så praktiska saker som ved till bålet,
rökelsestickor eller mat åt den döde.
 
 
Familjens närmaste tar emot gåvan,
vänder sig mot kistan och läser upp vad som står på kortet
 så att den döde också vet.
 
 
Det är förbjudet att gråta.
 För då kan inte den döde bli fri.
 En del familjer anställer gråterskor
som har till uppgift att gråta och ropa.
 
På natten är den döde inte ensam.
Någon är alltid där.
Man spelar kort och umgås.
 
 
 
På begravningsdagen körs den döde i sin kista 
tillsammans med hans/hennes tillhörigheter
 till templet där det finns ett ställe där kistan bränns.
De närmaste i släkten blir munkar/ nunnor för en dag
och går bakom bilen som kör kistan till templet. 
Vid vissa begravningar görs det stor sak av påtändningen
med fyrverkeri pjäser.
När bålet brinner kastar man ut godis åt barnen
 så att de skall vara glada.
 
 
När begravningen är över fortgår livet,
men för att den döde ska ha det bra
så behöver familjen offra till templet.
Det kan t.ex. vara så att de för ris till munkarna varje morgon.
 
Om en person dör hemma kommer munkarna och "ber" i huset.
 De sätter band i fönstren så att den dödes ande inte ska komma tillbaka hem.